It's really not your fault, but no one cares to talk about it

Ibland blir jag rädd. Jag måste helt seriöst sluta med det.
Jag kan inte låsa in mig förevigt och ignorera världen.
Jag vill inte det. Jag mår bra nu. Jag har det bra nu.
Jag är lycklig nu.

Men varför blir jag ändå så rädd?


Btw, jag tror att jag har fått någon slags oboy cancer.
För varje gång jag dricker oboy så får jag buksmärtor.
WRYYYYY!? Jag älskar oboy ju, det är inte rättvist :'(